Alltid saknad, aldrig glömd
Det är svårt att förstå att det redan har gått mer än ett år. Jag har försökt att förtränga det så länge och har bara pratat om dig några fåtal gånger och till väldigt några människor. Jag försökte att glömma istället för att ta mig tid till att sörja. Vissa dagar har jag bara inte kunnat hantera det och låst in mig på mitt rum för att bara få vara själv. Jag trodde att jag bearbetade det men för inte så länge sedan nådde jag min gräns och allt bara brast. Som tur var fanns
Ida där och det var skönt att berätta allt och bara prata om det.
-
Din pappa ringde i veckan och berättade vad som hände den dagen. Det kom som en shock men också en lättnad. Jag önska bara att jag hade funnits där för dig när du behövde mig. Det känns som jag kan börja gå vidare men du kommer alltid att finnas hos mig, jag kommer aldrig att glömma dig.
-
Saknar dig. Vila i frid
Kommentarer
Trackback
